Just nu känns det som att ingen förstår mej alls.. Inte ens han jag bor med. :(
Jag är trött, jag vaknar på nätterna, sover inte alls som jag ska.. Jag har nyss fått en liten bebis, hon är inte ens två veckor gammal, och ändå så förväntas det att man ska orka hur mycket som helst.
Jag vill oxå vara pigg och orka, men folk måste ju kunna förstå att det kommer så småningom.. Jag är inte van vid det här än!
Men jag antar att jag som vanligt får klistra på ett leende på läpparna och spela med.. Men jag blir sur och irriterad!!!! Det är ju jag som ska orka vara vaken på natten sen..!
Tänk lite på mej oxå, är det inte viktigt att jag mår bra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
om du inte orkar med att vi kommer förbi, så blir vi inte ledsna om du säger det..
SvaraRaderaVi alla vill ju att jennie ska vara glad =)
och du är visst en stålkvinna jennie.. man behöver inte orka allt i hela världen för att vara en sån ;-) För mej är du iaf en stålkvinna =) kramar